Jungfru Maria

Jungfru Maria

Min vän Hillevi ska ha konserter i olika kyrkor och allt hon sjunger kommer att anknyta till Jungfru Maria. Hillevi bad mig skriva ”mellansnacket”, vilket jag gjorde och här är mina små Maria-prator.

Marias födelse

Så föds hon – Maria. Kvinnan som kommer att föda ett barn utanför lagen. Som stolt kommer vaka över barnet som hon i det tysta kallar Guds barn. En kvinna föds som kommer att följa sin inre kallelse, som kommer att följa Guds kallelse men som inte kommer att följa de vanliga stigarna. Välkommen till jorden Maria. Världen behöver det mod du kommer att bära på så många sätt.

Maria bebådelse

Jag hade inte planerat att föda Guds barn. Men när det nu är bestämt så så tänker jag att min uppgift blir att blåsa in kärlek i hans kropp som skydd mot det som kommer att hända honom. Människor kommer se upp till honom. Människor kommer se ner på honom. Min uppgift är att visa honom att hans värde är detsamma hela tiden. Visa honom den konstanta kärleken oavsett allt. Och att vara ett stöd till honom i hans undersökande av sin direktkanal till Gud. Jag kommer vara avundsjuk många gånger men den avundsjukan ska jag prata med Josef om. Och om den ändå står i vägen för min glädje för Jesus skull ska jag berätta om den för honom. Jag ska säga ”det är fel av mig men jag är avundsjuk på din och din himmelske faders kontakt”. Då kommer vi att skratta lite. För att de futtiga känslorna ändå är lite söta och ofarliga då de namnges. Min son kommer vara min. Och som alla söner kommer han att gå sin väg ifrån mig. Och jag kommer stå kvar med min kärlek. Och det kommer inte varit meningslöst. Och vattnet ska fortfarande hämtas och blommorna kommer fortsätta att blomma.

Josef misstanke

Kärlek kan vara att kunna se den andra. Tänk dig att du ser på den du älskar och den du älskar strålar. Men hen strålar av något annat skäl än av kärleken till dig. Strålningen har inte med dig att göra. Hur känns det? Älskar du att den du älskar är lycklig? Älskar du att den du älskar lyser? Ängeln nästan skriker till Josef: Snickare! Ser du inte att Guds ljus har kommit in i Maria? ”Carpenter, don’t you see yet that God is at work here?”
Låt oss älska ljuset i varandra.

Pratet

Det är lite retfullt all detta lovprisande av mig nu, när det var så fasansfullt med alla glåpord och blickar medan jag levde. ”Där går hon, som är mamma, till han den där Han som tror sig vara guds son”… Det är enklare att prisa mig som död än att räcka mig handen vid brunnen. Oavsett om ni trodde att min son talade sanning eller ljög så hade jag så gärna mötts av ett vänligt leende och en stunds prat om ingenting.

Jesu korsfästelse 1

De dödade honom för att han krävde besinning. För att han tyckte människor var lika värda. Och för att han hävdade att alla är älskade. Tänk att det kan göra människor så ursinniga – detta att de alla har ett ansvar och att de alla är älskade.

Jesu korsfästelse 2

Som en sten är sorgens tyngd. Jag faller – jag kan inte bära denna sorg stående. Jag låter mig falla. Jag ger upp. Jag är död tillsammans med dig. Jag känner markens väta genom mina kläder. Jag ligger för jag har fallit. Jag ger upp allt och jag får ge upp denna stund. Jag känner plötsligt ditt ljus och får en oväntad känsla av att du är kvar. Jag låter mig ändå ligga kvar en stund, och låter sorgens förlamning fylla mig. Om en stund ska resa mig. Då ska jag gå till din grav.

Madonnan

Dom kallar mig Madonna. Dom som aldrig mötte mig och jag förstår inte vem de menar. Jag som älskade kropparnas möte, jag som älskade Josef, jag som skällde på mina barn och pussade deras stortår. Om jag var en Madonna var det för min tillit till Gud och den kan vi alla äga. Jag var Maria.

Ave Maria

Ni ber mig om nåd. Nåden kommer till skänks, fritt och villkorslöst från Gud. Nåden är en gåva. Tacka för nåden att ni är fölåtna, nåden att ni är älskade i djupet av ert innersta och gå ut i världen och gör den gott. Kärleken finns. Nåden finns. Kom nu så går vi, jag slår följe vid din sida.

Svar till Karlfeldt

Det är inte i min blekhet eller i min panna eller i mitt hår som det upphöjda i mig finns. Det finns i detta att jag är människa. Fråga mig med den älskandes nyfikenhet och jag ska svara dig hur ängeln Gabriel såg ut då han visade sig för mig. Liksom alla människor är jag vidunderlig om du bara lyssnar noga till svaret som du får. Det är inte i min blekhet eller i min ensamhet eller i min renhet eller i mitt hår som det upphöjda i mig finns. Det finns i mötet med dig. Om du vill.

Bokslukning

Bokslukning

Jag har aldrig streckläst så här många dagar i rad och så här hungrigt i vuxen ålder tidigare vad jag kan minnas. Böckerna jag läst sedan jag skrev senaste blogginlägget är Vinter av Ali Smith, Exit väst av Mohsin Hamid Mannen utan minne av Nichole Krauss, Människan är den vackraste staden av Sami Said, Den enda historien av Julian Barnes, Tony och Susan av Austin Wright, Den som ser av Joe Heap, Allt under himlens fäste av Maria Hamberg och slutligen Höst av Ali Smith.

Knappast kan det vara intressant att läsa små recensioner av någon som glufsat i sig böcker som ett mativraki. Hungrigt på ett uthungrat vis. Jag undrar lite över det här hålet i mig som just nu fylls av böcker. Böcker och bakelser. Och jag undrar vad som händer med reflektionen när jag liksom börjar med nästa innan jag hunnit tänka kring den förra.

Det händer väl just det, att det inte blir så djupt.

Jag tror jag får bestämma mig för att se det som sommarlov. Jag bestämmer mig nu för att jag ska sätta sunda gränser på alla sätt i höst. Äta lagom och läsa reflekterande. Nu fyller jag på i förråden till kallare tider.

Jag tyckte hur som helst mycket om alla dessa böcker, som också var valda med omsorg. Jag tyckte inte om kavalkaden av kvinnor som går och släpar på sitt leende. Det uppgivna, imploderande leendet. Och jag tyckte det var lite väl enkel lösning av två av författarna att döda personen med psykopatiska drag och på så vis lösa problematiken. Men, det var inte någon boks huvudhandling utan mer hur det blir när de liksom går in i varandra. Den som jag tyckte allra mest om var Ali Smiths ”Höst”. Jag vill skriva om den. Jag hoppas jag kan samla mig och skriva om den. Den var liksom alldeles särskild.

Om du vill chatta lite om någon av böckerna, så gå in på Fb-sidan Annalys så möts vi där.

Allt gott!

Ann

(Bilden föreställer ett fotografi av Edward Boubat som nämns i boken av Ali Smith)